Blod svett och tårar

Jag svimmar när jag tar blodprov, sprutor och ser mitt eget blod. Vet inte varför jag blir så stressad över det, men jag har alltid varit sån. Det enda jag kan minnas från från när jag var liten som kan ha skrämt mig är när tandläkaren tyckte att det gick bra att dra ut en tand utan bedövning, eller när jag blev fasthållen på sjukhuset och de tog en vaccinationsspruta rakt i låret.. Har ett fult 1,5cm ärr mitt på låret efter det. Låt säga bara att sprutor och nålar inte tillhör min starka sida..

Jag har därför varit asförsiktig med sågen i flera veckor nu, men vad hjälper det när jag istället täljer mot mig i en golvlist, slinter med morakniven och skär mig i tummen! Bloood! Pappa tog hand om tummen medan jag skapade ett tomult samtidigt som jag skrek, blundade och vände bort huvudet för att inte svimma. ”Dra inte isär det! Dra inte isär det! Aaah, är det djupt?! Kolla inte! Behöver det sys? Dra inte isär! Blöder det?! Aaah! Jag blöder! Fanfanfan” Efter 10 minuter, när tummen hade kompress och blodet var upptorkat kunde jag öppna ögonen. Blek på ett badrumsgolv. Jag är cool.

När de sen ville sy min stackars tumme på akuten vägrade jag. Det är ju så härligt med läkare som talar om för en hur, citat, ’jävla ont’ det kommer göra när han bedövar och syr mig i fingret… Panik. Aldrig i livet. Tummen fick på mina villkor tejpas ihop och jag fick en stelkrampsspruta som fått min överarm att svullna upp och bli helt stasig och röd. Härligt.

Jag åkte hem, la mig i sängen, kollade på en disneyfilm och tyckte synd om mig själv. Nu mår jag bra igen :)