NYA ZEELAND, DEL 3

1 juli, 2016

DAY 90 – Söndag 3 april

God morgon från Wellington! Här sitter la jag på huk på en blåsig parkeringsplats och kokar frukostgröt. Inget konstigt alls.

Idag ska vi ta tillvara på dagen tänkte vi.

Efter frukosten åkte vi upp till Mount Victoria lookout för att få en överblick över Wellington. Vi tog lite fel väg och fick gå upp bakvägen här. Tydligen fanns det en trappa som allt vanligt folk tog.

Blåsiga wellington. Jättefin stad! Älskar att det finns så mycket grönt in i mellan hus och områden.

Sedan åkte vi in till centrum med våran stora lilla husbil. Archie drog ner rullgardinerna där mitt på gågatan och tog sig en middagslur efter att vi ätit snabbnudlar till lunch (idag igen). Jag däremot gick ut på en liten vintagerunda. Hela Cuba street är nämligen full med secondhandbutiker! Heaven tyckte jag!

Hittade massa fin matlagnings-fotograferings-rekvisita. Kom dock tillbaka tomhänt till bilen efter 1-2 timmar, till Archies stora förtjusning. Den som spar han har liksom. Suck.

Vi tog bilen till affären och handlade lite mer mat. Typ fiskpinnar, nudlar, pasta och havregryn. Kan ha slunkit med någon vinflaska utan att Archie såg… På apoteket letade vi efter rengöring till Archies sår han haft på foten sen Fiji. Han sparkade ju på en volleyboll som va täckt med sand och fick små sår på foten. Ett av dem vägrar läka och nu är det superinfekterat så han inte ens kan ha skor på sig. Ganska handikappande att bara kunna använda flipflop. Både fysiskt och rent snyggmässigt. Mannen på apoteket beordrade Archie att gå till läkaren och få antibiotika. Archie höll med ”Okej jag ska”. Sen åkte vi raka vägen hem (till en parkeringsplats) med argumentet att det inte är bra att knapra antibiotika i ”onödan”. Kvällsmat: Pasta och fiskpinnar. Somnade 20.00.

• • • • • •

DAY 91 – Måndag 4 April

Jag var så himla imponerad av dockorna på Gallipolliutställningen härom dagen så vi bestämde oss för att besöka Weta Cave. Det är en butik/museum/showroom för filmnördar enkelt förklarat. Här kan man köpa produkter ur små upplagor av drakar från Sagan om Ringen, tillverkade av någon känd person inblandad i produktionen av filmerna. Exakta replikor av saker från filmerna som är gjutna i samma form som originalet . Typ så och massa mer.

Trollen från Sagan om Ringen stod utanför och välkomnade oss. Lite komiskt när stället ligger på ett hörn mitt i ett bostadsområde i stan. Tror att Weta Workshop startade här en gång i tiden och att det är därför det fått ligga kvar här. Inte säker dock. Hur som helst är det inte många som kan säga att de bor granne med tre troll :)

Inte så olikt ändå.

Träffade den här läskiga innan vi fick gå en guidad tur inne i deras workshop. Där fick man inte ta med sig kameran men det var väldigt häftigt att få se hur de gör vapen, dräkter, bilar, modeller mm till olika storfilmer. Vi fick känna på rustningar och vapen från Sagan om Ringen. Tydligen tillverkar de både riktiga (tunga) rustningar och vapen för att det ska se verkligt ut i närscener (är det ens ett ord?) och en kopia i silikon som de använder på längre håll men som ser precis likadan ut. Lättare för skådespelarna att inte bära 30kg samtidigt som de ska koncentrera sig på annat. Andra roliga fakta: 1. I Sagan om konungens återkomst har de t.ex. skapat och sedan filmat en miniatyr av det stora slottet. Slottet var ungefär lika högt som mig. Coolt. Trodde de datoranimerade allt men icke. 2. När de filmar dvägarna bredvid längre personer använder de sig av barn som är miniatyrversionen av den vanliga skådespelaren. Kameravinkeln är också superviktig. Så kul att de använder lite trix och knep för att lura ögat utan att animera det. Andra filmer de jobbat med är bl.a. asmånga. De största är väl Avatar, Sagan om Ringen, Hobbit, King Kong, The Last Samurai, Indiana Jones, Tintin, Godzilla, District 9, Narnia, Chappie, Warcraft mfl. Fan vilket kul jobb. De har en smed som endast jobbar med att smida vapen till Sagan om Ringen. Sedan kopierar de den och massproducerar dem till arméerna.

Min tvilling Gollum. Inte helt olika när vi kokar gröt.

Efteråt fick jag världens inspirationskick och ville hem och greja med lera typ. Vi lämnade Wellington och körde åt nordost.

Vi körde genom Upper Hut, Featherston, Greytown, Carterton, Masterton mfl men stannade till på vägen och tittade på utsikten. Det regnade sådär blomsprays-regn ni vet?

Archie kör lite höftskynke idag. Och tejpade flipflop.

Så himla fint att köra runt på vägarna bland de här bergen. Går inte fånga på bild. Tillsist hittade vi en enkel camping bakom några fårhagar i Eketehuna. Vi läste på väggen i servicebyggnaden att de inte har wifi men att man kan köra bort till biblioteket i byn och parkera utanför. De har inget lösenord och det är tydligen snabbt wifi med. Sagt och gjort. Där i hålan stod vi parkerade utanför ett stängt bibilotek till 21 på kvällen. Archie kollade film på mobilen (District 9 som han inte sett innan men blev sugen på att se efter Weta) och jag bloggade. Tar sjukt lång tid att blogga från mobilen ska ni veta. Speciellt när man har en seg iPhone 4S. Idioti. När vi skulle sova kändes det som minusgrader i bilen. Vi kröp ihop under täcket med massa kläder på och hoppades bara att det skulle vara sol ute när vi vaknade.

• • • • • •

Day 92 – Tisdag 5 April

Igår övervägde vi att köra underställ på oss när vi sov men kom fram till att det är frukansvärt att vakna kall på morgonen och inse att man redan har på sig alla varma kläder man har med sig. Alltså fick det räcka med tjocktröja och raggsockar.

Vi kokade gröt inne i campingens kök och satt inne i bilen trots att det var sol ute. Kändes lite kallt… #mesar. Efteråt duschade vi med våra badtofflor. Kan ha varit den skönaste och varmaste duschen hittills på resan! Speciellt när man inte hade duschat på tre dagar… För övrigt BÄSTA saken jag har med mig på resan! Badtofflor jag stulit från ett spa någonstans i Sverige… ops… (Brotttet är dock preskriberat vid det här laget). Offentliga duschgolv kan vara det äckligaste som finns i världen.

Vi snodde lite mer wifi utanför bibblan till 14 ungefär och körde sedan genom Woodville, Fielding, Mangaweka, Taihape och Waiouro. Vägarna på vägen va så sjukt vackra! Jag som älskar kossor skrek ”STANNA BILEN!!” när jag fick syn på den här klungan med nyfikna ansikten. Hur fint är det inte att en ensam har vitt ansikte då?

Tog en kissepaus precis utanför Archies dörr och han noterade imponerat att jag precis lyckats kissa ett paraply.

Sedan skreksjöng vi till smöriga låtar och körde på såhär slingriga vägar mellan berg och gröna kullar.

Här har ni det mytomspunna såret. Eller ”hålet” som vi kallar det. Archie vägrar fortfarande äta antibiotika. ”Det läker av sig självt. Dumt att äta medicin i onödan.” I onödan va det ja… Att använda skor när man vill gå vandringsleder känns ju snarare som nödan än onödan men… Det är ju han som är sjuksköterskan i familjen. En enveten sådan.

Gröna kullar, får i hagar och motljus. Jag är kär.

Vi byts av och kör lite var. Det är käckt. Så kan man vara dålig kartläsare, dricka kaffe och äta choklad när man är ”ledig”.

Vi stannade på en liten utkiksplats som hette Stormy Point och vilade ögonen lite på den här utsikten.

Där borta vid horisonten ligger Tongariro National park. Tydligen ska vandringsleden Tongariro Crossing vara helt fantastisk och alla vi mött älskade det! Sjukt typiskt att Archies fot inte är bra än. Vi frågade i en fritidsbutik om man kunde vandra med flipflop och hon kollade på oss som om vi va idioter. Vi får helt enkelt åka tillbaka till NZ och vandra en annan gång.