DAY 55 – Söndag 28 februari
God morgon från Lombok! Idag åt vi nudel-frukost, hyrde en moppe och körde norrut från Sengiggi.
Vi är på väg mot Sendang Gile och Tiu Kelep som är två vattenfall nationalparken. Mycket mer än så vet vi inte själva. Vi vet inte ens riktigt vart de ligger eftersom ställena inte är utmärkta på våran karta. Vi tänker att vi kör och tittar efter på skyltar.
Älskar att man får se upp för hönor, personer som bär ved, kossor…
…eller en ensam get som lugnt är på väg till andra sidan.
Vi körde i 3h innan vi kom fram, förbi risfält efter risfält. Väl framme upplevde vi hög grad av träsmak i röven.
Vi hängde på en guide (som vi inte hade behövt egentligen) fick betala 310.000 MYR, typ 200 spänn, för turen inifrån deras lilla träbås. ”Turen” innebar att en söt kille visade oss vägen, berättade när det blev halt och bjöd oss på kakor. Goda kakor som tur va. En tysk gubbe som kom precis efter betalade bara 10.000 och hängde på oss… Han hade sagt ”155k?! Aldrig. Jag betalar 10k” Suck. Vi är så jävla svenska…
Men den lilla missen glömde vi bort snabbt när vi kom fram till första vattenfallet. Det va superfint.
Och högt!
Vi fick gå en bit till in i djungeln för att komma till det andra vattenfallet. Man var tvungen att gå över en bro 30m upp i luften där det helt plötsligt fattades galler i golvet på lite olika ställen. Tips om ni ska hit: Detta är inget guiden säger till om. Det får man upptäcka själv…
Det va väldigt vackert här! Och sjukt kallt i vattnet! Här fick man bada om man ville också men guiden tipsade om att inte simma in under vattenfallet för då skulle man sugas ner mot bottnen och dö. Vi stod såhär, på lite lagom avstånd.
Som en liten sagoglänta. Vid vattenfallet va det så sjukt fuktigt i luften. Som regn. Kameralinsen blev blöt på en sekund och det va svårt att ta kort.
Vi fick vada över på flera ställen för att komma dit och på vägen tillbaka åt vi gladeligen guidens kakor. Kaffesmak faktiskt.
Sedan fortsatte vi upp till en gammal ”ursprunglig by” och kikade lite. Guiden lämnade vi vid träbåset igen.
Här torkade de nötter och bär på taken.
På vägen tillbaka hamnade vi bakom två bröder på ett flak som jag vinkade glatt till. Eller, jag hittade på att dom va bröder.
Och ett flak med fina kor som antagligen skulle till slakt…
Archie va ansvarig för mellanmål i affären igår. Det blev visst chips med laxsmak… ”Jag kollade inte så noga!” Och sen klagar han på att jag ifrågasätter honom hela tiden. Konstigt… ♡
Älskar deras små fiskebåtar.
När vi kom tillbaka till hotellet checkade vi ut och tog en taxi till lokalfärjorna. På biljettkontoret sa de att sista färjan till Gili Air precis hade gått men att de hade speedboat för 600.000 MYR. Vi tackade bestämt nej och gick ner till stranden. Hungriga. Bland massa folk. Va tydligen någon folkfest i hamnen idag. Vi fick erbjudandet igen, att ta en speedboat för samma pris, men nu av två unga killar på stranden. Efter många om och men prutade vi ner det till 400.000 MYR (fortfarande apdyrt för att vara här) och efter ytterligare en timma fick vi åka med en båt. En lokalbåt! Va fan… Vi va för trötta och hungriga för att orka bråka om det och killarna försvann snabbt iväg bland allt folk. Suck. För andra gången idag är vi sånna jävla svenskar… Lurade alltså. Lokalfärjorna ska kosta ca 12.000 MYR/pers.
För om detta inte är en lokalbåt, då äter jag upp min fula jävla keps.
Giliöarna består av tre små öar nordväst om Lombok: Gili Trawangan, Gili Meno och Gili Air. Vi valde Gili Air mest för att det är en lugn och mysig ö och för att vi antagligen är ett tråkigt par. Ska man festa åker man till Gili T. Som alla andra… Det finns inga fordon på någon av öarna. Bara häst och vagn. Vi tyckte synd om hästarna som fick jobba där i värmen men tog ändå en, mentalt trasiga, till ett litet hotell vi rekat. Skulle kostat 100.000 men vid det här laget va jag så hungrig och trött på att bli lurad att jag inte accepterade ett korvöre mer än 50.000 och till slut gick han med på det. Tydligen va det (äntligen!) en bra deal när man kollade vad andra betalat.
Vilken jävla dag. 6-timmar-på-moped-smaken sitter fortfarande kvar i röven och plånboken som gapar tom vittnar om hur dåliga prutare vi är. Men på ett sätt: Är dom så ”skickliga” att dom lyckas lura oss på sådär mycket så ska dom fan ha cred för det. En varm applåd. (I svenska mått är det inte mycket pengar. Bara störande). Vi checkade in på hotellet och gick sedan ut och åt middag.
På kvällen facetimade vi med min familj som va på kalas hos min fina mormor och lillkusin Oliver som fyllde år! Gud va ett hjärta kan bli varmt och stort av att få se och prata med er! ♡ Världens bästa avslut på en lång dag.
DAY 56 – Måndag 29 februari
God morgon regn! Vi bor på Satu Tiga som typ är lyx för oss och har sovit jättegott.
Badrummet är utomhus vilket gör det aningen speciellt att duscha när det regnar.
Vi hade inga speciella planer för dagen så vi hyrde cyklar och tog oss runt ön trots regnet. Vi blev genomblöta men det va så varmt att det inte kändes. Varmt sommarregn ni vet? Archie tyckte det va lika bra att bada med kläderna på…
Varje gång han gör sånt här har han kontanter i fickorna… Såklart.
Till lunch blev det snabbnudlar och vatten på rummet. Efteråt dricker vi pulverkaffe och delar på ett helt paket kakor.
Mest för att vi skulle kunna lyxa till det lite på kvällen.
Det är ju faktiskt inte varje dag man tar ett glas vin! Det billigaste kostar typ 40 spänn här.
No Comments