DAY 49 – Måndag 22 februari
Resdag! Idag gick vi upp 05 i Kota Kinabalu, Borneo, och åt cornflakes med soyamjölk i sängen. Sjukt värt i såna här lägen att ha med sig varsin skål i ryggsäcken!
Vi flög från KK via Kuala Lumpur och va framme i Denpasar, Bali, sen eftermiddag.
Vi tog en taxi från flygplatsen som slår rekord i ” världens jobbigaste taxichaufförer”! Hade gjort succé som fredagsunderhållning på trean. ”En resenär. 10.000 taxichaufförer. Ett bagage. Ska han klara sig förbi med livet i behåll?!?!” Helt sjukt. Sen när ville någon åka med en chaufför som går efter läskigt tyst trots att man sagt NEJ fyra gånger och som sedan står lite för nära och tittar ”normalt” runt omkring sig när vi vill stå ensamma och prata igenom situationen? Hallå. Vi ser dig. Okej? Schaaas! Vi tog den minst jobbiga till slut och checkade sedan in på M Hostel i Seminyak. Valutan är lite annorlunda här, en natt kostade 350.000.
Rummet hade egen tv med massa kanaler! Vilken lycka! National Geographic gick varm. Vi såg även sista halvan av The Last Samurai och sedan första halvan direkt efter eftersom den började som ”nästa film” på samma kanal…
DAY 50 – Tisdag 23 februari
Idag regnade det hela förmiddagen så vi lärde oss lite mer om naturen på tv. När det slutat regna gick vi ner till stranden och kollade lite på amatörsurfare. Det va obeskrivligt varmt!
På vägen tillbaka hittade vi en grekisk restaurang och lyxade till det med utelunch.
Billigt och mättande.
På eftermiddagen hängde vi på hostlet, spelade Chicago (för att det är det enda spelet Archie vinner på) och läste böcker. Hemma har man ”inte tid” att läsa. Det är något jag ska försöka prioritera mer när vi kommer hem igen.
På kvällen tog vi varsin massage! Min va jätteskön. Archies va ”tortyr” igen. Han glömmer alltid att han är kittlig och att han inte alls tycker det är skönt när han väl ligger där. Ändå va det han som föreslår att vi ska gå. Middagen blev varsin rätt för 13sek på andra sidan gatan. Billig men aningen svårätlig…
Vägen in till vårat hostel kändes aningen tveksam den också. In genom ett apotek och sen ut, ner, vänster, höger, vänster, höger genom gränderna. Hemma!
DAY 51 – Onsdag 24 februari
God morgon!
Startade dagen med att låta Archie vinna på biljard…
Idag tänkte vi surfa och hänga på stranden men vi ändrade oss i sista stund och hyrde en moppe istället.
Och körde hit! Till Uluwatu temple.
Poserade lite med utsikten.
Det va faktiskt sjukt vackert.
Det kallas för Monkey temple och aporna är världens bästa ficktjuvar. När Sara, som vi mötte på Borneo, va här snodde en apa hennes bankkort ur hennes ficka och bet sönder det uppe i ett träd. ”Hi mom. A monkey ate my credit card. Can you send me money?” Archie höll stenhårt i allt. Redo för fight.
På något sätt utmanar han sin höjdskräck ändå.
Bland annat genom att ta en sån här ”avslappnad” bild nära kanten. Fast med säkerhetsavstånd och backupplanen om vi ramlar ner tar jag bara tag i repet och sen kastar jag upp dig och sen svingar jag mig upp och springer i luften på fallande stenblock och sen landar jag på fötterna och sen är vi säkra.
Efter templet åkte vi vidare till Uluwatu beach och kollade på proffsen som surfade.
Dom va bra.
Hur det kan lysa i ögonen av en bananmilkshake? Såhär. Haha.
Om man klättrade nerför de branta stentrapporna kom man till det här!
Och det här!
Och det här!
Jag tittade på surfare, läste och Archie surfade runt på magen i vattnet innan han somnade på stranden.
Vet inte varför jag envisas med att ta sånna här bilder. Benen ser ut som två stoppade korvar och jeansen som en blöja… Det jag vill förmedla är mer ”härlig dag på stranden”.
Man va tvungen att gå igenom och under klipporna för att komma tillbaka.
Efter Mount Kinabalu ville vi inte se fler trappsteg…
Tog moppen 1,5h tillbaka till Seminyak. Trafiken här på Bali är kaotisk. Tutan betyder ”här kommer jag”.
Gjorde oss snigga och tog varsin alldeles för dyr pizza + delade på ett glas vin på en italiensk restaurang. En utomordentligt fin dag.
No Comments