Igår kväll satt jag och målade de sista korten som skulle gå till tryck idag. Skönt med en deadline samma dag som man ska på resa (tack pappa för all hjälp). Jag kom hem sent igår kväll och tänkte att det kunde vara bra att börja packa.. Kl 02 hade jag slängt ner tandborste, sköna skor och lite t-shirts. Sen kollapsade jag i sängen.
Nu ligger jag i sängen igen. Fast 300 mil hemifrån, i ett land som är sjukt olikt hemma. Och jag älskar det :) Lilla mormor ville bjuda med mig, mamma, moster och min morbrors tjej till Istanbul – och jag är ju inte den som är den. Så här är vi nu!
Jag hade noll förväntningar eller kunskap om Istanbul innan jag kom hit (öppnade guideboken på planet och upptäckte att det visst låg i turkiet). Tydligen bor det nästan 14 miljoner i Istanbul och biltrafiken är näst sämst i europa – vilket vi friskt fick uppleva på vägen från flygplatsen i en svart skåpbil utan möjlighet till säkerhetsbälte, där blinkersen ersätts av tutan. Filer existerar inte här. Speciellt inte i rondeller. Men samtidigt som man lever farligt kan man lära sig ett och annat på vägen. Vi fick bl.a. reda på att tulpan heter Laleh på turkiska, att alla radiokanaler visst kör samma turkiska musik och att det när som helst kan stanna en liten bil framför näsan på en som på några sekunder kan tömmas på 15 vuxna byggarbetare. Välkommen till Istanbul svenne!
Maten är fantastisk! ♡ Ser lite smått fram emot böneutropen som börjar runt 05.00.. Imorgon blir det äventyr!
3 Comments
Vilken underbar resekompis du är!!!
Vad kul att få höra ifrån er så snart. Låter underbart. Vi har faktiskt varit i Istanbul för en mansålder sedan…. Misstänker att Blå Moskén och Aya Sofia (med reservation för stavningen) finns kvar. Missa inte dessa begivenheter!
Kram, Ingemar och Ingrid
Ser vansinnigt trevligt och gött ut